Mölndals stad köper det gamla pappersbrukets mark och en epok går ur tiden

09-08-10

Det gamla pappersbruket Papyrus går nu definitivt i graven när Mölndals stad kommer att köpa all mark. Dels fabriksområdet som Klippan Mölndal Fastigheter AB äger för en kostnad på 165 miljoner med 176 651 kvadratmeter och dels trädgårdsområdet som JM Älta Holding AB äger med fastigheterna via Kvarnfallet Mölndal AB för 25,6 miljoner med 55 000 kvadratmeter. JM har haft option på marken för att i framtiden bygga på.

Man kan säga att all mark säljs. Avsikten med köpet är för framtida bebyggelse och området som ligger i centrala Mölndal får ett strategiskt läge där staden ser en långsiktig framtida utveckling. Beslut kommer att tas på ett extra kommunfullmäktigemöte den 19 augusti. Vad man kan förstå råder det enighet om köpet. Det är viktigt att Mölndals stad får kontroll över marken med tanke på möjligheten att kunna expandera, samtidigt som marken ligger så centralt för bostadsbyggande och centrumbildning samt kanske lösningar av trafikströmmarna innefattat tågförbindelserna.

Historik

Papyrus kallades förr för "gruvan" i folkmun. Kom man in på bruket så hade man sin försörjning. Papyrus var en av de största pappersbruken i Europa på sin tid. Första pappersbruket redan år 1635 av boktryckare Kulin. 1736 fick Esbjörn Schiller tillstånd att anlägga pappersbruk. Efter Esbjörn Schillers död övertogs bruket av hans son Daniel och blev under denna tid landets största pappersbruk. 1763 fick Schiller dock en konkurrent, då boktryckare Lange anlade ett pappersbruk på samma plats som Papyrus ligger i dag.1762 togs driften av de bägge bruken över av boktryckare Samuel Norberg och tillverkningen koncentrerades allt mer till Korndals Pappersbruk. 1828 köptes det Schillerska bruket av M.E. Delbanco, som istället anlade ett oljeslageri där.

Ända fram till 1850 var bruket ett rent handpappersbruk som sysselsatte cirka 20 personer, därför lades driften om till maskinframställning. Ungefär samtidigt övertog den för mölndalsborna välkände D.O. Francke bruket. Han ägde dessutom spinneri och väveri samt ett sockerbruk. Allt benämndes Rosendals Fabrikers AB. Vid denna tid arbetade 266 personer på pappersbruket. Råvaran var lump och sorteringen av denna utfördes av kvinnlig arbetskraft. Bruket byggdes om flera gånger och dåtidens moderna pappersmaskiner installerades.

Omkring 1880 övergick den svåråtkomliga lumpen till trämassa som råvara. Antalet anställda ökade och var som mest 700 personer. Brukets utveckling bidrog till befolkningsökning och husen började klättra upp för berget. Arbetarna blev allt hårdare knutna till bolaget med lån och arrende. Många kulturella och sociala institutioner växte fram i Mölndal. Skolhus och sockenbibliotek samt sjukhus byggdes. Men på 1890-talet kom den stora kraschen när Korndals pappersbruk gick i konkurs. Arbetarna led svår nöd och många flyttade till Göteborg och många emigrerade till Amerika. De som var kvar hjälptes genom insamlingar bland andra arbetare och även andra fabriksägare i Mölndal.

1895 köpte Wallenberg hela anläggningen och grundade AB Papyrus. Bruket kom igång igen efter en större ombyggnad och de flesta av de gamla Korndalsarbetarna som var kvar fick arbete på bruket. Som kuriosa kan nämnas att Wallenberg förvärvade fastigheterna på exekutiv auktion 1893 för 450 000 kronor.

Bruket har sedan dess varit i Wallenbergssfären genom Stora och Stora Enso (Finland) för att till slut säljas till Klippankoncernen den 2 april 2002, där VD Jan Bernander gjorde sina hasardspel och körde bruket i botten 2005. Någon ny köpare för att ta över bruket har inte varit aktuellt och nu kommer hela området att komma i Mölndals stads händer för att säkra marken.

Att bilda fackförening var inte lätt

Kring sekelskiftet – cirka 5 år efter det att AB Papyrus startade – gjordes ett försök att starta en fackförening, men försöket blev inte gammalt. När arbetsledningen fick reda på att det började röra sig i arbetsleden sammankallades arbetarna till ett möte i sorteringssalen, där disponenten hotade med att importera kineser som var ”billiga och bra arbetare”. Försöket att starta fackföreningar misslyckades alltså och initiativtagarna kördes på porten och det skulle dröja några år innan man kom igen. Men 1907 var det ett sextiotal arbetare från Papyrus ungdomsklubb samlades för att bilda en ny fackförening. Den 2 februari beslutades att fackföreningen skulle heta Papyrus Arbetares Förening och senare under månaden begärde man inträde i Svenska Grov- och Fabriksarbetareförebundet. Protester från företaget uteblev, eftersom de inte fick vetskap om vad som hänt förrän de ställts inför fullbordat faktum.

Fackföreningen på dåvarande Papyrus fick kämpa hårt för att inte medlemmar skulle få avsked. Enligt uppgifter när man presenterade fackföreningsstyrelsen för bolaget så skriv alla sitt namn i en rund cirkel för att ingen skulle kunna bli utpekad som anstiftare och bli avskedad. I vart fall blev fackföreningen till slut legitim och kunde verka på bruket.