Transportförbud/censur

 

Under tre år 1940 - 1943 hade kommunistiska tidningar transportförbud. De fick inte delas ut av posten, transporteras på tåg, spårvagn eller på sådana motorfordon som gick i regelbunden linjetrafik. Nio skribenter på dessa tidningar fick fängelse för vad de skrivit. Tidningen Norrskensflamman brändes ner och fem personer omkom. Det var även ytterligare en tidning - Göteborgs handels- och sjöfartstidning (liberal) - som också drabbades av inskränkningar och pressfrihet.

 

Arbetar-Tidningen

(AT) hade getts ut i samarbete med Stockholmstidningen Ny Dag.

 

Under tre dagar efter transportförbudet gavs det ut en mycket enkel tidning med handskrivna original, innan ett nytt tryckeri i Göteborg skaffades fram.

 

I Mölndal hade AT under 40-talet omkring 1000 prenumeranter. Tidningen kom ut sex dagar i veckan och hade nu ingen distribution. Till Mölndal smugglades tidningen inslagen i papper, oftast med på spårvagnen.

 

Ibland åkte man fast och tidningen transporterades tillbaka till Drottningtorget. Det fanns dock de som blundade för brotten mot transportförbudet.

 

Arbetartidningen stencilerades i tre nr. på grund av transporförbud. Detta är en kopia från 28 mars 1940.

 

Thore Eliasson berättar: Gustav Eliasson, som hade huvudansvaret för distributionen, togs av en spårvagnskonduktör. Denna fick tag på en fotpatrullerande polis vid ändhållplatsen vid Mölndals Bro. Konduktören sa att "denna man transporterar transportförbjuden tidning". Polismannen svarade "har vi sådant i Sverige" och gick vidare. Faktum var att konduktörer och poliser ibland kom in till partilokalen, där tidningen packades om, för att fråga efter överblivna nummer. Behovet av nyheter bl. a. från kriget var stort.

 

Mölndal var indelat i 20 distrikt där olika partimedlemmar hade ansvar för utdelningen. Denna tog ca. 2-3 timmar per dag efter arbetets slut. Någon ersättning utgick inte. Prenumerationen kostade 50 öre per vecka och betalades till den som delade ut tidningen. Till exempel i Halmstad cyklades tidningen ut. Detta skedde i form av en stafett.

 

Källa: Ej tidigare publicerat material. Kronberg & Meuller, ur Arbetar-Tidnigen.

Källa: Webbsidan, Om motstånd och kollaboration - Sverige under 30- och 40-talen

<Tidningarna i Sverige under andra världskriget. Innehåller även om arbetslägren>

<Den tyska invasionsplanen mot Sverige>

 

Den svenska censuren som den bedrevs mot Arbetar-Tidningen

 

 

 

 

 

I Sverige är det lag på att tryckerierna skall lämna ett antal exemplar av allt tryckt material till universitetsbiblioteken. Detta är utgångspunkten för hur den svenska censuren arbetade. Tidningarna lästes snabbt och innehöll det något som man inte vill skall komma till allmän kännedom beslagtogs hela tidningen.

 

Vad gäller Arbetar-Tidningen fick redaktionen aldrig reda på vilken artikel som censuren gällde.

 

Av denna anledning har det varit svårt att få en bild av vad den svenska censuren censurerade. Vår upptäckt att censuren antecknade i tidningarna och att universitetsbiblioteket sparade tidningarna, gör det nu möjligt att åtminstone delvis, få en bild av vad den svenska makten inte vill skall komma till allmän kännedom. Noggrannare forskning måste dock till där forskare har tillgång till vilka direktiv censuren hade och deras egna dokument.

 

Censurerad artikel i Arbetar-Tidningen den 10

september 1942.

 

 

 

 

 

 

 

Exempel på vad som blev censurerat:

 

7 sept. 1943. "Tysktågstrafiken fortsätter på västkustbanan". Artikel om att det inte är sant att transporterna av tyska soldater och material upphört genom Sverige. 

 

10 sept. 1942. Artikel om mord på 300 slavarbetare i Norge och om slavarbetarnas situation.

 

16 feb. 1942. Artikel om torterade norska kvinnor och om att bulgarer och holländare dömdes till döden för antinazistisk verksamhet.

 

Notis i Arbetar-Tidningen om att tidningen beslagtogs den 10 september 1942.

 

 

 

 

Bildtext: Artiklar från Arbetar-Tidningen. Bockar och understrykningarna gjorda av den svenska censuren.

 

Källa: Arbetar-Tidningen 1939 - 1944. Exemplaren på Göteborgs Universitetsbibliotek.

 

 

 

 

Tillbaka  Skriv ut sidan